Historiska tillbakablickar nr 5

Historik nedtecknad inför
MUSIKKÅREN KAMRATERNAS
60-årsjubileum 1963.

Redan hösten 1902 började några ynglingar att diskutera bildandet av  en sextett. Men först och främst fanns inga instrument och saknades även medel. En som visste råd, var numera avlidne direktören Olof Karlborg. Han hade då börjat som affärsbiträde och kom i kontakt med mycket folk och beslöt sej för att skriva ut en lista. Detta slog väl ut och så småningom hade Karlborg lyckat få ihop en summa. Särskilt var det en byggmästare från Långared, som ställde sig mycket välvillig med ett rätt stort belopp.
Men ytterligare instrument måste anskaffas. Framställning gjordes till Godtemplarmusikkåren, att få låna några gamla instrument, vilket beviljades. När detta förarbete var gjort sammankallades de som skulle vara med.
Dessa voro Olof Karlborg, Ludvig Andersson, Nils Bergström, Alfred Olsson, Efraim Johansson, Arthur Olsson och som trumslagare Petter Bergström. Av dessa är nu Ludvig Andersson ende kvarvarande.
Bildandet skedde i början på år 1903 och beslöt man att kalla sig ”Sextetten Pojkarne”. Dess första ledare blev numera avlidne stadskamrer Albin Olsson och övningarna hölls i dåvarande Arbetarnas Rings kontor, numera Frälsningsarméns fastighet. Ynglingarna hade tränat lite förut, innan bildandet skedde och kund vara med 1 maj tillsamman med Godtemplarmusikkåren, vilket har fortgått alltsedan. Efter en tid ansåg ynglingarna att de måste skaffa sig nya instrument, då de lånade var mycket bristfälliga. Medel saknades och hur skulle dessa anskaffas var frågan. Emellertid inköptes på kredit 6 st. nya instrument hos firman Malmgren i Göteborg gör 600 kronor och amtligan åkte ner till Göteborg och hämtade sina instrument och vi provade dem. Nu gällde det att få dem betalda. Varför en bazar anordnades och lyckades det kåren att få i n nästan hela summan.
Ynglingarna arbetade mycket frenetiskt och voro anlitade vid fäster av olika slag, då de voro angelägna om att få sin skuld betald. Om några år ansåg ynglingarna att sextetten borde utökas till 12 man, vilket skedde 1908. Flera instrument felades emellertid, varför beslut fattades om att inköpa hel uppsättning av svenska instrument från firman Ahlberg & Olsson i Stockholm, då dessa ansågs vara de bästa. De gamla instrumenten såldes och gällde det nu att ånyo skaffa pengar. Genom tillmötesgående från styrelsen i dåvarande Vänersborgsbanken fingo ynglingarna ett banklån, och så började ånyo arbetet att medelst arrangemang, fäster, basarer o. dyl. skaffa medel att betala lånet. Då kåren nu kommit upp i 12 man ändrades namnet till Musikkåren Kamraterna. Med det intresse som fanns, ansåg medlemmarna att för utbildning vore önskligt få någon militärmusiker från Göteborg. Detta lyckades och anställdes musikstyckjunkare F.O. Qvistgård från Göteborg, som reste upp till Alingsås två gånger i veckan under sex år som instruktör och ledare.  Detta blev ganska uppoffrande för medlemmarna, som fick betala 2 – 3 kronor i veckan per man och inkomsterna var ej så stora på den tiden, men intresset var stort.
Kåren har alltsedan dess försökt att arbeta sig framåt undan för undan, såväl i numerär som kvalitet och utgör den för närvarande 26 man. Dirigent under de sista 19 åren har varit musikförvaltare S.A. Gustavsson, Göteborg. Vad han betytt för kåren och samhället behöver nog ej diskuteras. Han har försökt att arbeta fram kåren så att den kan hävda sig väl med programval som utförande som den nuvarande tiden kräver. Herr Gustavsson måste tyvärr lämna denna sin post hösten 1962 på grund av alltmer krävande uppdrag i Göteborg, vilket var en stor förlust för kåren. Nuvarande kårdirigent är musikdirektör Åke Aronsson, Alingsås.
Kåren har under sin 60-åriga tillvaro medverkat vid otaliga olika tillställningar. Bl.a. medverkade man på de stora festtillställningarna på stadshotellet, där det dansades francaise och kottiljong, icke att förglömma Straussvalser. Kåren medverkade vid sista festen, innan det gamla stadshotellet revs. Kåren har sålunda varit med och medverkat såväl vid stadens kommunala arrangemang, som i olika organisationer. Den upprätthåller de gamla vackra traditionerna vid Valborgsmässoafton, Första maj, Kristi Himmelfärdsdag, sjätte juni, barnen Dag, allhelgonadagen på stadskyrkogården, Tomteparaden, Julgransutblåsningen och genom friluftskonserter i Plantaget.
Sammanhållningen inom kåren har under årens lopp alltid varit den bästa tänkbara och har kåren rönt allt större uppskattning av stadens invånare.
Alla i samhället anse kåren mycket värdefull för staden.
Kåren vill inte underlåta frambära till Stadsfullmäktige sitt varma tack för allt visat intresse genom beviljandet av anslag, utan vars hjälp den ej haft någon möjlighet att finansiera sin verksamhet.
Även från direktionen ur Hedda Fribergs Fond har vi vid flera tillfällen erhållit bidrag till hjälp av anskaffning av en hel del tillhörigheter
Till sist må omnämnas tvenne samhällsmedlemmar, numera avlidna stadsfogden Gustaf  Nilsson och rådmannen Albert Michelsen, som voro mycket intresserade av kårens verksamhet och som hjälpte kåren med anslag även från Sparbanken i Alingsås mm. Även finns det flera samhällsmedlemmar som vid flera tillfällen har lämnat kontanta bidrag.
Kårens styrelse har för närvarande följande sammansättning:
Ordförande och kassör Ludvig Andersson, V. ordförande Karl-Gustav Nilsson, sekreterare Oscar Dahl, samt Ivan Lindh, Rune Hansson och Bror Thorén.

MINNEN FRÅN KÅRENS FÖRSTA VERKSAMHETSÅR.

Många av de äldre minns än i dag hur angenäma fästerna voro på det vackra Lövekulle, när ångbåten Jonas Alströmer gjorde sina turer dit på söndagarna. I regel började fästerna redan kl 1 på dagen då första båtturen gick från lugnet och musikkåren alltid skulle vara med och spela. Som favoritmarscher spelades då Alingsås och Varbergs Skarpskyttemarscher samt Souvenirmarsch.
Vid första turen visste alla att  musiken var med, varför mycket folk samlades vid ångbåtsbryggan vid Lugnet. Ångbåten gjorde sedan turer varje timme under eftermiddagen och mycket folk var med på båten hela eftermiddagen. Priset per tur var 15 öre och det var gratis inträde till fästplatsen. Där serverades läskdrycker och kaffe och där fanns en liten dansbana, där det dansades gammalvals, hambo, schottis, kadrilj och polka. Det var roligt att es när alla de gamla roade sig under några timmar. I detta folknöje deltog all som kunde komma ut till Lövekulle. Många kommo även efter häst och vagn. Ibland voro hela familjerna med på Lövekulle. Stadens invånarantal var på den tiden (vid sekelskiftet) icke större än cirka 3000-4000. De flesta kände varandra, tillställningarna voro som en stor familjefest och mycket gemytliga dessutom. Kl. 8 slutade fästerna och då gick sista båten från Lövekulle med musiken ombord. Alingsås Segelsällskap hade då som nu sin start vid lappseglingar vid Lövekulle och beredde åskådarna mycket nöje: (Motorbåtar fanns ej då.)
Det är nog många som önskar denna tid tillbaka. Det skulle vara angenämt med en motorbåt som gjorde turer på vårt vackra Mjörn.
Musikkåren har anordnat många fäster i samband med bazarer, som det hette på den tiden. Emellertid såldes Lövekulle och några fäster fick ej äga rum därstädes. Fästplats blev sedan Espevik och Löjtnantsslätten, i Västra Bodarne.
Där var mycket sommargäster och även här m.fl. platser har kåren medverkat och även gjort fäster för sin egen verksamhet. Sedan ångbåten Jona Alströmer
sålts till Göteborg, var det slut med det gamla Alingsås nöjesliv. Det blev istället fäster på Nolhaga hed, anordnade av olika föreningar, men även dessa upphörde och så kom den nuvarande tidens nöjesliv.

När vi tala om gamla traditioner på musikens område, kommer den sammanslutning i bilden, som är med i vått och torrt med jämna mellanrum året runt och detta redan före detta seklets början, nämligen Musikkåren Kamraterna.
Här kan man verkligen tala om alingsåsarna som gått och går till musik.
Alltsedan Alingsås Skarpskyttekårs Musikkår för nära hundra år sedan infördes vissa musiktraditioner i Alingsås har Musikkåren Kamraterna fullfölj dessa traditioner med Revelj på St. Torget första maj kl. 6 på morgonen, för att sedan vandra genom staden och blås liv i alla goda borgare. Detta var förr en betydligt lättare uppgift än nu, ty fordom låg ju staden inom Riggatorna, men numera är det närmast tvärtom. Kamraterna sträcker bara ut sin rundvandring ett gott stycke, och när man tycker promenaden blir väl lång, låter man den moderna tidens kommunikationsmedel i form av buss, ordna resten av programmet. D.v.s. marschen ut till Stockslycke.

Kamraterna har fullföljt många traditioner:

  • Revelj på morgonen den första maj (i år 60 år).
  • Koralmusik i kyrktornet Kristi Himmelsfärdsdag (i år 55 år).
  • Konserter i Plantaget (i år 45 år). De första åren utgjordes estraden av trälämmar pålagda på träbockar.


Under de senaste 35 åren har tillkommit en hel del årligen återkommande traditioner, som tidigare nämnts. Kåren har även under årens lopp varit på flera platser och konserterat, bl.a. Danmark och Norge.

Till sist vill jag bara säja, söndagen den 1 september kommer att gå i musikens tecken, kl. 15.00 å St. Torget ges en kort konsert, kl 15.15 marsch till Plantaget och kl. 16.00 den stora jubileumskonserten i Plantaget, vartill vi hoppas allmänheten talrikt infinner sig.

Till minnena hör också ett, under de första åren var musiklivet ej något vidare inom samhället. Kåren försökte ju göra vad de kunde och de största arrangemangen, särskilt under kårens första 10-årsperiod, var när musikdirektör och organist Karl Karlberg arrangerade konserter för ”Fattiga Barns Bespisning”. Medverkande var ett hundratal skolbarn även solister. Kamraterna bidrog även med sin medverkan, även med ackompanjemang till en del sånger och den sång som jag särskilt minns var Athénarnas Sång, vilken även utfördes vid Jonas Alströmerbystens invigning. Mycket mer vara ju att tala om men jag skall ej trötta mera.
Musiklivet nu i Alingsås har blivit något annat vilket är ju glädjande och även den nya musikskolan har kommit till och hoppas att även Kamraterna spå småningom kan få en förstärkning därifrån.
Till sist vill jag meddela att under förmiddagen har styrelsen nedlagt blommor på avlidna stiftares gravar med flera varför jag vill här i dag bringa dem vår hyllning och tack och bjuder i minuts tystnad.