MINNESANTECKNINGAR NEDTECKNADE 1970 AV LUDVIG ANDERSSON 81 År
Minnen från tidiga skol- och ungdomsåren så även minnen och upplevelser om Sextetten Pojkarne, sedermera Musikkåren Kamraterna.
Jag började redan under skoltiden att få intresse för musik. Det första instrument jag fick, var en mungiga, som jag lyckades traktera med framgång. Denna bytte så småningom till en mungiga med klackar på. Då tyckte man att man hade roligt och kommit långt vid endast 9 års ålder.
Intresset för musik höll i sej och när man i skolan fick höra att Göta Artilleri skulle åka genom staden och göra uppehåll på L:a och St. Torget för bl. a. vattning av hästarna. Samtidigt skulle Militärmusikkåren vara med och spela, vilket blev till idel glädje bland skolpojkarna som gjorde en framställan till magistern att få gå till torget och lyssna. Vi fick då, istället för 10 min. rast, utökat denna till 20 min. Hela klassen med läraren i täten tågade ner till Torgen.
I rasten för knektarna, som de kallades, såldes lite av varje till dem. Det fanns ett original, bland många, som gick under namnet ”Kvecker i bena”, förnamnet var Lina. Hon sålde mjölk för 5 öre muggen. På den tiden låg gamla mejeriet i nuvarande Alströmerska Magasinet, så hon hade inte långt att gå för att hämta mer mjölk om den tog slut.
Alltså militärmusik för mig var en given sak, man önskade att man varit lite äldre och kunna få var med.
När jag sedan slutat skolan, vid 13 års ålder, på den tiden gick man i skolan endast 15 timmar i veckan. Av skolgången och lärdomen, som Ni förstår, blev det ej så mycket med, men man fick trots allt försöka utbilda sej så gott det gick. Konfirmationen fick jag tillåtelse att fullfölja vid 13 års ålder.
Mitt första jobb blev ilgodspojke vid Statens Järnvägar. Då fick man varje morgon lasta paket på en kärra och dra genom staden till de flesta handlandena. Inne på expeditionen var en tjänsteman som skrev ut listor på alla peket som godsmottagarna sedan fick skriva på att godset mottagits. Avgiften var 10 öre, varav jag fick fem öre och andra fem-öringen gick till skrivaren.
Jag fick anställning på Linnefabriken 29 jan 1901.
Jag kom i kontakt med ungdomar i min egen ålder och kom med i föreningsarbetet, anslöt mig 1901 till dåvarande NGTO, numera NTO. Jag hade då fyllt 14 år och där var många ungdomar i jämn ålder med mig.. På den tiden fanns inte många andra föreningar. Jag fick vara med i olika grupper med varierande intressen. För min del intresserade jag mej för en sextett som kallades Alingsås Godtemplares Musikkår. På den tiden den enda musiktillgång i staden. Denna musikkår var mycket upptagen att utföra musik lite varstans.
Efter en tid var vi några ungdomar inom nämnda förening som var mycket intresserade av musik och funderade på om vi skulle starta en ungdomssextett. Det dröjde inte länge förrän vi hade samlat ihop sex man. Dessa var Olof Karlborg, Alfred Olsson, Nils Bergström, Efraim Johansson, Artur Olsson, jag själv, Ludvig Andersson samt sedermera också trumslagaren Peter Bergström. Den drivande kraften var, numera avlidne, direktören för Suchard, Olof Karlborg.
Vad som först diskuterades var instrumenten, vi hade en aning om att de äldre hade några gamla instrument. Vi gjorde en framställan att få låna dessa, vilket beviljades. Däremot fanns ingen bastuba extra att tillgå. Men vi fick låna den som Godtemplarnas Musikkår hade mot löfte att ingen annan än Artur Olsson spelade på den. Hans farbror spelade på den i Godtemplarkåren.
Namnet på sextetten bestämdes att kallas ” Sextetten Pojkarne”.
Vi satte igång och blåste skalor så gott vi kunde. Själv fick jag sitta i vedboden och tuta för att inte störa omgivningen för mycket.
Vår första läromästare var då föreståndaren för Arbetarne Ring, sedermera stadskamrer Albin Olsson. Övningarna var förlagda till Arbetarne Rings kontor, numera Frälsningsarméns lokaler på Torggatan.
Ynglingarna hade tränat rätt kraftigt och på morgonen 1.a maj 1903 fick vi vara med de äldre musikanterna och marschera genom staden. Vilket vi upplevde som en riktig högtidsdag. Denna tradition har sedan, utan uppehåll pågått hitintills i 67 år (2011 i 108 år). Själv har jag deltagit i 65 år, började vid 16 års ålder och jag tycker vid 81 års ålder att der var lämpligt att gå över till passiv medlem.
Jag vill endast i korthet nämna vilka traditionerna varit och fortfarande är, förutom 1:a maj, som är den äldsta.
Därpå följer Valborgsmässoafton tillsammans med Alingsås Manskör med sång och musik på Stora Torget.
Kristi Himmelfärdsdag i kyrktornet med efterföljande musik på Nolhaga Berg.
Svenska Flaggans Dag 6 juni (numera Nationaldagen).
Alla Helgons Dag.
Tomteparaden 25 år.
Julgransutblåsningen 20:e Knut.
Barnens Dag samt medverkan vid många andra festligheter.
Bl.a. medverkade MK Kamraterna vid den stora och sista avslutningsfesten på gamla Stadshotellet, innan detta skulle rivas. Där hade samlats en hel del av det ”gamla Alingsås”, vilka hade en mycket angenäm samvaro.
Där dansades Francias, Kotiljong och icke att förglömma Straussvalser m.fl.